jag har sovit ändå fram tills nu. Nu har jag ett val, antingen lägger jag mig under täcket igen och stänger ute världen eller så drar jag på mig ett par byxor och cyklar ner till mamma och käkar.
Det jag hatar mest av allt är likgiltlighet - och titta på mig själv.
Jag känner inte igen mig själv, jag har verkligen förstört något som en gång var så bra. Men jag kan inte hålla känslorna i styr och nu klarar du inte av mig längre.
i'm so sorry.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar