gårkvällen var det galnaste och mest omtumlande på väldigt länge. Snacka om att åka berg-o-dalbana! Ja, för min egna skull slutar detaljerna här.
Fast jag vaknade imorse och var mer bakfull än någonsin med rödsprängda ögon och ett dunkande huvud så var jag glad. Jag var väldigt glad när jag vaknade imorse och just nu luktar mitt rum så jävla gott.
Det kommer aldrig bli vi igen, inte nu när jag vet allt. Men det knasiga är att hur arg jag än kan bli, hur hårt jag än slår och hur högt jag än skriker så blir jag en kattunge i din famn. jag vill vara din vän, inget annat.
Men det är svårt att inte spinna när du är i närheten
puss/ fröken m
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar