det känns som om jag har tappat andan..
massa planer för att hålla tankarna borta från allt. hur alla slits i sär, hur familjer splittras och hur man står ensam och tittar på. jag kan inte göra någonting, har inte kontroll över någonting. jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel, på vad det är som inte stämmer eller vad jag känner. jag känner ingenting. kan vara den värsta känslan. jag känner ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar