Jag vill fan bli gammal, eller nää men jag vill gifta mig (eller nja nåt liknande iaf) skaffa en söt liten unge som ska vara på pricken lik mig när jag va liten, skaffa ett hus med stor trädgård nånstas mitt i ingenstans med min käraste, en hund också kanske? Jag vill pyssla i hemmet och baka muffins med fin glasyr och annat fint. Jag vill sitta hemma med en ostbricka och en bra film och mysa gärnet med min älskling... men vem ska vara min älskling? Jag vill så gärna ha nån som kan vara min älskling, jag vill vara nåns älskling. Men det livet kommer inte förens om många år, om det ens kommer.. jag kanske fastnar i Lodon, i en sunkig lägenhet, helt ensam.. Singel för resten av livet, usch jag hatar ordet singel... Jag är tillgänglig, eller ensamstående. Jag är ensam.. det är bara till att vänja sig. Sakta men säkert. Under tiden jag vänjer mig kan jag ju börja samla på muffinsformar och tallrikar och fina glas för en dag, en dag kanske jag också får leva det livet jag och min familj hade när jag var liten..
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar