fröken m

det fina vädret, två veckor kvar till studenten och den lilla johanna långt, långt där inne har fått mig att undra vad fan jag håller på med. Jag är så jävla sur på mig själv just nu. Springa runt och vara deprimerad när livet egntligen leker. Allt hade varit perfekt om det inte hade blivit som det blev, men vafan ska jag göra åt det? Mina problem är inte mina problem längre. jag saknar fröken m. Jag kan inte göra någonting åt läget hur mycket jag än vill. Livet borde leka nu, livet ska leka nu. Jag ger fan i vilket. Jag är mycket bättre än såhär.
"Life is now or never, forever never comes around"