sakna eller saknad?

Nu när tårarna är slut och saknaden efter din kärlek börjar avta så känns allt mycket lättare. Livet rullar på, jag dog inte och framför allt, jag är faktiskt inte ensam. Även om mina tankar ägnar mycket mindre tid på dig och på vad som blev fel går det inte att undvika det där lilla lilla hålet i mitt hjärta. Det svider lite fortfarande när någon nämner ditt namn men det svider nog som mest när jag verkligen vill prata med någon som förstår utan att man egentligen behöver säga så värst mycket. Jag saknar att gråta en skvätt mot din axel när skolan och livet blir för tungt och jag saknar att ringa och berätta om allt roligt som händer nu förtiden. Att jag har mist min älskade pojkvän är sånt jag kan leva med, dom såren har redan läkt, men att jag mist min allra bästa vän. Det suger ganska hårt, faktiskt.